Henrik Nilsson

Doktorsavhandling, 2015
Linnéuniversitetet

Mångkulturella skolor med en hög andel elever med utländsk bakgrund har de senaste åren blivit allt mer ifrågasatta för sina resultat i kunskapsmätningar. Skillnaderna i skolprestationer mellan elever med olika sociala bakgrunder och mellan olika skolor växer. I denna avhandling från Linnéuniversitet undersöker Henrik Nilsson hur två mångkulturella låg- och mellanstadieskolor, en kommunal och en fristående muslimskt profilerad skola hanterar denna situation.

I avhandlingen betraktas utbildning handla om överföring av kunskaper från en generation till en annan, men också att vara början på en samhällelig integration av barn och ungdomar. Avhandlingens syfte är att undersöka hur rektorer, lärare, tjänstemän och politiker formar utbildningen ur detta perspektiv.

Det övergripande resultatet pekar på att skolor kan vara kulturellt och socialt olika. Att olikheten mellan olika skolors utbildning ökar, ska förstås mot bakgrund av att de till stor del formas av elevernas olika kulturella och sociala bakgrunder. Detta i sin tur kan förstås mot bakgrund av att det finns en stark kulturell övertygelse i samhället att föräldrar ska ha frihet att välja och anpassa utbildningen till sina egna och sina barns behov. Samtidigt som utbildningssystemet vilar på denna frihetsgrund, visar resultaten i avhandlingen att den muslimska skolans föräldrars val av skola ifrågasätts.

– Detta pekar på paradoxen, att samtidigt som samhällets medlemmar tillskriver varandra friheter så gör majoritetssamhället skillnad på vilka sociala grupper som har rätt till denna frihet och vad för slags utbildning som man ska ha rätt att välja, säger Henrik Nilsson. Föräldrarnas val av en muslimsk friskola betraktas som en självsegregerande handling av majoritetssamhället, eftersom innehållet i utbildningen inte i tillräckligt hög grad anses representera det svenska samhället.

Avhandlingen visar vidare att medan de muslimska föräldrarna upplever att de tillsammans kan hjälpa sina barn vill den kommunala mångkulturella skolans föräldrar ha ett ökat stöd ifrån majoritetssamhället. De tror att deras barn bäst lär sig svenska om de kan gå på en skola tillsammans med barn med svensk bakgrund. Dock är möjligheten att förverkliga denna önskan begränsad. Dels väljer föräldrar med svensk bakgrund inte den kommunala mångkulturella skolan, dels är det inte helt problemfritt att välja en annan skola. Närliggande skolor har inte plats till fler elever och fristående skolor har kösystem som bygger på att barnen redan i unga år ställs i kö. Den kommunala mångkulturella skolan har under de senaste tjugo åren på olika sätt försökt att bryta den oönskade sociala isoleringen. Men eftersom det svenska majoritetssamhället medelklass hellre väljer det egna bostadsområdets skola eller en fristående skola kan det inte upprättas någon social kontakt mellan barn från olika sociala grupper på den kommunala mångkulturella skolan. Att lägga ner den kommunalt mångkulturella skolan har presenterats som en utväg för att bryta segregationen, men förslaget har väckt motstånd bland föräldrar och boende som betraktar skolan som viktig för bostadsområdet attraktivitet och status.

Henrik Nilsson är pedagog med ett kultursociologiskt intresse och har i olika projekt berört forskningsfrågor kring barn och ungas integration och mångkulturella skolors sätt att hantera denna fråga.