D-uppsats inom svenska som andraspråk 4, 2013
Institutionen för kultur och kommunikation, Linköpings universitet

Syftet med denna studie är att jämföra en traditionell läroboksdialog, konstruerad av läroboksförfattare, med en mer autentisk sådan, bestående av ett videoinspelat rollspel av en samtalssituation som samtalsdeltagarna tidigare befunnit sig i. För att kunna diskutera vilken typ av kommunikativ kompetens respektive dialog kan hjälpa en andraspråksinlärare att utveckla, fokuseras undersökningen på vad som karaktäriserar den mer autentiska respektive den traditionella läroboksdialogen samt hur de kan användas i en undervisningskontext. Analysen av dialogerna är både deskriptiv och komparativ och som analytiska verktyg används samtals- och interaktionsgrammatiska koncept, bland annat från forskningsdisciplinen Conversation Analysis. Andra analytiska redskap utgörs av kontextdefinitioner enligt dialogisk kommunikationsteori men även av utmärkande drag för dramadialoger och läroboksdialoger. Dessutom används begreppet affordanser, vilket är centralt inom vetenskapsgrenen ekologisk psykologi.

Vidare sammanförs i studien teorier om andraspråksinlärning med teorier om samtalande och teorier om läroboksdialogers roll i andraspråksundervisning och -lärande. Resultatet visar att den traditionella läroboksdialogen följer skriftspråkets normer i högre utsträckning än den autentiska, vilket gör att den framför allt inbjuder till träning av formell skriftspråklig lingvistisk kompetens. Den mer autentiska dialogen följer snarare samtalsspråkets normer och inbjuder således till träning av formell samtalsgrammatisk lingvistisk kompetens men även till interaktionell, sociokulturell och strategisk kompetens och således till en allsidig kommunikativ språkförmåga. Genom att använda undervisningsmaterial baserat på mer eller mindre autentiska samtal utmanas den monologiska språksyn och den skriftspråkliga tendens som länge dominerat språkvetenskap och språkinlärningspraktiker. I ett dialogiskt perspektiv på språkande är detta av godo eftersom andraspråkinlärare då ges möjlighet att träna den pragmatiska och metapragmatiska språkförmågan och inte enbart den formellt skriftspråkliga. Detta kan också betraktas som studiens viktigaste slutsats.