Specialpedagogiska institutionen
Stockholms universitet

Syftet med denna studie är att undersöka specialpedagogikens roll inom SFI, särskilt spår 1, där elever med kort eller ingen skolbakgrund går. Frågor som söks svar på är hur speciallärare och undervisande lärare arbetar och samarbetar, vilka hinder och möjligheter för lärande som pedagogerna kan se, samt hur arbetet skulle kunna utvecklas. Den metod som används är kvalitativa intervjuer med fyra lärare – två speciallärare och två undervisande lärare – i två olika kommuner. Resultatet analyseras med utgångspunkt i den sociokulturella teorin, och utifrån ett resursperspektiv och det relationella perspektivet på specialpedagogik. I den avslutande diskussionen konstateras att specialpedagogiken är relevant för spår 1 på SFI, eftersom det finns många beröringspunkter dem emellan och ett ökat användande av specialpedagogiska metoder i klassrumsundervisningen, i kombination med ett resursperspektiv, skulle kunna ge ökad skolframgång för elever på spår 1. Vidare framhålls modersmålsstöd som en viktig faktor för såväl specialpedagogiken som klassrumsundervisningen och för mötet dem emellan. Diskussionen innehåller även reflektioner över speciallärarens roll i förhållande till undervisande lärare och skolkurator, samt behovet av utredningar för exempelvis dyslexi.

Syfte

Uppsatsens syfte är att beskriva specialpedagogikens roll på SFI, särskilt spår 1, genom en undersökning av fyra lärares arbetssätt och syn på möjligheter och hinder för lärande.

Frågeställningar

  • Vilka hinder för elevers lärande finns på spår 1 på SFI?
  • Hur identifierar undervisande lärare dessa hinder?
  • Hur organiseras det pedagogiska och det specialpedagogiska arbetet på spår 1? Hur skulle det specialpedagogiska arbetet kunna utvecklas på spår 1?