Interkulturell undervisning – ett pedagogiskt dilemma. Talet om undervisning i svenska som andraspråk och i förberedelseklasser

Fridlund, Lena
Doktorsavhandling, 2011.
Göteborgs universitet. Institutionen för pedagogik och specialpedagogik.

I den här avhandlingen undersöker Lena Fridlund, med hjälp av deltagande observationer, intervjuer och analyser av styrdokument, talet om undervisning i svenska som andraspråk och undervisning av elever med utländsk bakgrund i en kommun. Hon vill ta reda på "hur 'talet om' en åtskild undervisning för vissa elever formuleras och motiveras i dokument och av olika yrkesutövare inom ett grundskoleområde" (s. 23).

Det här är en avhandling som bör läsas av alla som i egenskap av lärare eller skolledare ansvarar för svenska som andraspråk i grundskolan. I slutdiskussionen ifrågasätter Fridlund svenska som andraspråksämnet och hävdar att ämnet liksom förberedelseklasser snarare marginaliserar och missgynnar de andraspråkstalande eleverna, än ger dem de möjligheter till den språkliga utveckling som de är i behov av. I resultatredovisningen möter man två skolor inom ett och samma skolområde som trots utbildade lärare i ämnet organiserar undervisningen så att eleverna får minimal kontakt med svenskspråkiga elever och dessutom oavbrutet rycks bort från undervisningen i de övriga ämnena på grund av att de ska gå på särskild undervisning i svenska som andraspråk eller modersmål. En av rektorerna tycks inte känna till några andra principer för att besluta om vem som ska ha undervisning i svenska som andraspråk än att utgå från att eleverna talar ett annat språk än svenska med sina föräldrar. Lärarna som undervisar i svenska som andraspråk tycks ägna sig åt att kartlägga elevernas bristande språkkunskaper mest för att legitimera sin egen existens.

Förberedelseklassundervisningen och svenska som andraspråksundervisningen motiveras av lärarna med att den ska vara lättare och att eleverna behöver trygghet och ro. De verkar inte klara av att motivera ämnet på något annat sätt. Lärarna i andra ämnen och de lärare som undervisar i svenska som andraspråk tycks inte ha någon större kontakt och samarbetet verkar vara obefintligt.

Det är en dyster bild av två skolor som ges och det framstår som om Fridlund anser att detta är en generell bild av svenska som andraspråksundervisningen i landet. Hennes slutsats är nämligen att dessa (miss)förhållanden legitimeras av att ämnet svenska som andraspråk bygger på att en viss grupp av elever ska ha en undervisning som är åtskild från de andra eleverna. Ämnet så att säga skapar de marginaliserande strukturer som man kan iaktta i de här två skolorna.

Man kan ifrågasätta underlaget för de iakttagelser hon gjort och den av och till vinklade framställningen. Har hon verkligen strävat efter att ge en så neutral bild som möjligt eller har hon redan när hon observerat och intervjuat tolkat iakttagelserna i en sådan riktning att hon fått bekräftat det hon ville få bekräftat; nämligen att ämnet svenska som andraspråk leder till segregering och undermålig undervisning? Samtidigt, om man bortser från dessa metodologiska invändningar, kan man använda avhandlingen som en checklista för en värdering av sin egen verksamhet. Om lärarna som ansvarar för svenska som andraspråksämnet inte på ett kunnigt och övertygande sätt kan visa föräldrar på vilket sätt deras undervisning i svenska som andraspråk ger barnen bättre möjligheter att utveckla sitt språk – då finns det anledning att ordentligt fundera på sin undervisning och hur man presenterar den. Om lärare i en skola använder SVAN-testet och andra test enbart för att konstatera språkliga brister och inte för att kartlägga elevernas språkliga utvecklingspotential i en formativ bedömning – då finns det anledning att ordentligt fundera på åtgärder. Om skolledare överlåter uttolkningen av de nationella styrdokumenten till förvaltningstjänstemän och tror att enda kriteriet för att läsa svenska som andraspråk är att man har ett annat modersmål, då har skolan allvarliga problem på flera nivåer.

Så lärare i svenska som andraspråk och skolledare – läs avhandlingen och fundera på om ni tycker att den bild som Fridlund ger av de här två skolorna passar in på era verksamheter! Om så är fallet, vänd er till era kommunförvaltningar och be om utvecklingshjälp.

/Aina Bigestans, doktorand och projektledare på Nationellt centrum för svenska som andraspråk