Budskapet i inslaget är att det är helt felaktigt men också kränkande att placera elever i svenska som andraspråksundervisning med anledning av att de talar något annat språk än svenska med sina föräldrar. Innehållet, såväl som många kommentarer i kommenteringsfältet, bär vittne om den kränkning som det kan innebära för elever att på så irrelevanta grunder placeras i denna undervisning.  Uttryck som ”särbehandling” och ”normaliserad rasism” nämndes. Våra kommentarer är indelade under följande rubriker:

Flera stora problem bakom felplaceringar

Inför inslaget kontaktades NC av Sveriges Radios medarbetare Prescilia Haddad. I samtalet med Prescilia Haddad förtydligade NC att det inte bara är felplaceringen i sig som är viktig att belysa, det är lika viktigt att peka på vad som är den troliga orsaken till detta missförhållande. En insikt är att rektorerna för skolorna ifråga inte tycks följa förordningstexter. I skolförordningen (2011:185) står det nämligen att ”undervisning i svenska som andraspråk ska, om det behövs, anordnas för elever som har ett annat språk än svenska som modersmål” och ”rektorn beslutar om undervisning i svenska som andraspråk för en elev”. Formuleringen förutsätter att det på skolan finns kompetens att definiera vad som menas med ”om det behövs” och att bedöma elevers språkprofiler. Om skolor schablonartat placerar elever i undervisningsgrupper efter deras bakgrund, betyder det två saker:

  1. att de inte har kompetens och/eller goda förutsättningar att bedöma elevers språkprofiler och språkutvecklingsbehov
  2. att de inte har kompetens och/eller goda förutsättningar att genomföra undervisning som gynnar elevers andraspråksutveckling (eftersom det förutsätter kompetens och goda förutsättningar att bedöma språkutvecklingsbehov och hur elevens språk utvecklas)

De båda svenskämnenas olika målgrupper

Undervisningen i svenska som andraspråk är, precis som undervisningen i svenska, inriktad på att elever ska få en allsidig språkutveckling och få utveckla sin förmåga att läsa, skriva och uttrycka sig muntligt i svenska till successivt högre nivåer. Det handlar om att klara av skolans och samhällets höga krav på att använda språket för att både kunna studera, delta i samhällslivet och att kunna finna uttryck för den person man är och vill vara med hjälp av språket. De stora skillnaderna mellan svenska och svenska som andraspråk handlar om målgrupperna samt innehåll och utformning av undervisningen.

Elever som inte har utvecklat en bas i svenska språket måste få möjlighet att särskilt arbeta med sin språkutveckling,  så att de kan uttrycka sig väl kring samma ämnesinnehåll och i samma situationer som sina jämnåriga kamrater. För detta krävs att de får undervisning som är inriktad på just deras andraspråksutveckling. De har en dubbel utmaning, att lära sig svenska och att lära sig skolans övriga ämnen på ett språk de ännu inte fullt ut behärskar, och behöver därför en välriktad och kvalificerad undervisning i svenska som andraspråk.

Ämnet svenska är till för de elever som har erövrat en ”bas” i svenska språket. Därför ska även elever som inte har svenska som sitt modersmål, men som har lyckats bygga upp en åldersadekvat bas i språket inte läsa ämnet svenska som andraspråk - de ska läsa ämnet svenska.

NC menar, liksom många kommentarer till inslaget, att det med stöd i förordningen är helt felaktigt att utgå från att elever med utländsk bakgrund har en otillräcklig bas i svenska språket. Det ska avgöras från fall till fall vem som ska läsa svenska eller svenska som andraspråk. Vi menar dock att det är lika allvarligt att, vilket inte kommenteras i inslaget, negligera elevers behov av kvalificerad undervisning inriktad på andraspråksutveckling. Sådant felbeslut kan allvarligt försvåra för elever att lyckas i skolan.

P3 nyheter förenklar ett allvarligt problem

Det är bekymrande att P3 nyheter inte alls behandlar det grundläggande problemet: vem bär ansvaret för vissa lärares och rektorers bristande möjligheter att fatta dessa beslut? Inslaget tycks dra slutsatsen att det är ämnet svenska som andraspråk som diskriminerar de elever som obefogat placeras i fel undervisningsgrupp, dvs om bara ämnet togs bort, skulle alla problem vara lösta. Men de elever som har behov av svenska som andraspråk försvinner inte från skolorna bara för att skolämnet svenska som andraspråk försvinner. Det är därför viktigt att påpeka att det ytterst är statens (ang lärarutbildningarna) och huvudmannens ansvar att säkerställa att varje skola kan anställa lärare och rektorer med tillräcklig kompetens att bedöma elevers språkliga förmåga och hur deras språk utvecklas.

Massmediers ansvar

Även massmedier har ansvar i frågan. Dels för att inte sprida okunskap och dels för att inhämta den information som är nödvändig för att inte förenkla allvarliga samhällsfrågor. Kan P3 nyheter sägas ha tagit detta ansvar i inslaget? Där omtalas ämnet svenska som andraspråk som ”svenska 2”, ett begrepp som inte använts i styrdokumenten på 20 år och som numera är en kurs inom gymnasieskolan. Inslaget beskriver ”svenska 2” som något som finns till för att eleverna ska få ”extra hjälp med svenskan för att hänga med i andra ämnen”, vilket är fel eftersom svenska som andraspråk är ett ämne med en egen kursplan. En ansvarsfull redaktion kan inte hävda argumentet att lyssnarna är vana vid att det kallas för ”svenska 2” som om lyssnarnas okunskap, eller antydd oförmåga att förstå korrekta begrepp, kan tas som intäkt för att förenkla och förytliga ett samhällsproblem.

Inslaget missar grundproblematiken

NC menar vidare att inslaget implicerar att ämnet svenska som andraspråk generellt sett är kränkande för elever, ett påstående som inte har någon grund vare sig i skolverksamheter eller i forskning. Detta innebär att inslaget missar grundproblematiken, nämligen att tillräckliga resurser (medel och kompetens) för att fälla avgörandet om vem som ska läsa svenska eller svenska som andraspråk inte finns på alla skolor. Konsekvenserna av detta är två: dels att många elever som inte har behov av att läsa svenska som andraspråk ändå gör det (vilket belyses i inslaget). Dels den andra konsekvensen (som inte tas upp i inslaget), att många elever som har behov av undervisning i svenska som andraspråk i stället får undervisning inom ramen för ämnet svenska. Ett ämne som i nuläget inte är anpassat efter andraspråkselevers förutsättningar och behov.