"Min man är från Turkiet och vi har sökt om modersmålstöd i vår hemkommun, vi bor i en liten ort och min man är en av få invandrare. Kommunen/förskolan kommer inte att bidra med någon pedagog för modersmålsträning eller liknande då det inte finns tillräckligt många barn i kommunen. De ville istället att vi skulle skriva ord på lappar som personalen skulle kunna använda. Vi har gjort det men det verkar som om alla i personalen inte använder dem. Vi har inte heller sett någon planering vad gäller vårt barns språkutveckling. Nu undrar vi om förskolan egentligen fullföljer sitt uppdrag vad gäller vårt barns språkutveckling.

Vi är kanske inte den första familjen i Sverige med detta problem och vi undrar vad vi bör göra i det här läget. Vilka rättigheter har vi att få stöd för vårt barns allsidiga språkutveckling? Vem bör vi samtala med och försöka få stöd av för att vi ska kunna känna oss trygga och att vi kan känna att förskolan vill samarbeta med oss om vårt barns språkutveckling.

Vad säger styrdokumenten?

Om man tittar i styrdokumenten framgår inte att barn i förskolan har rätt till att få språkstimulering med hjälp av en modersmålspedagog. Men det står i läroplanen för förskolan (Lpfö 98): "Förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt modersmål" (s. 7).

Stora variationer

Dessvärre är läget väldigt olika i olika kommuner och på olika förskolor. På en del förskolor anlitar man modersmålspedagoger för de barn som har annat modersmål än svenska. Man arbetar dessutom språkstimulerande både kring svenska språket och med barnens modersmål som får positiv uppmärksamhet på olika sätt: att alla barn får lära sig barnvisor på olika språk, att man har barnböcker som är tvåspråkiga, att barnen frågar efter vad olika saker heter på barnens modersmål med mera. Men i en hel del förskolor saknas fortfarande kompetens kring sådant som berör flerspråkighet och interkulturellt förhållningssätt. Skolinspektionen skrev i sin rapport om förskolans utvidgade pedagogiska uppdrag följande:

På många förskolor saknas ett interkulturellt förhållningssätt som kan stärka barnens förmåga att förstå olikheter och ge barnen redskap att förstå världen omkring sig. Förskolans personal behöver utveckla sin kunskap och kompetens kring hur de kan arbeta såväl språkstödjande för barn med annat modersmål, som hur de kan arbeta för att förskolan ska ta tillvara den kulturella och sociala mötesplats den är, så att alla barn får möjlighet att bli bekräftade", Skolinspektionens rapport 2012:7, s. 7.

Vad kan man som förälder göra?

Nu till problemet. Om kommunens tjänstemän har uppgivit att kommunen har för få barn med turkiska som modersmål för att man ska kunna göra något och om man som förälder inte upplever att förskolan tar sitt språkutvecklingsuppdrag på allvar. Vad ska man göra då?

Det första är förstås att titta i styrdokumenten, det vill säga skollagen och läroplanen för förskolan och se vad där står om barn med annat modersmål än svenska och om samarbetet med föräldrarna. Dessa utdrag finns i denna artikel.

Av utdragen framgår att förskolan ska arbeta med barns allsidiga språkliga stimulering. Det betyder att de i sin planering av den pedagogiska verksamheten också ska planera hur de i sitt arbete också kan få med språkstimulering för barn med annat modersmål än svenska. De ska också samarbeta med er föräldrar, vilket innebär att ni faktiskt har rätt att kontinuerligt också få information om hur de arbetar språkstimulerande vad gäller ert barn.

Personalens kompetens

Men det finns en sak som man som förälder också måste tänka på och förhålla sig till och det är personalens kunskapsläge om flerspråkighet och att förskolebarn kan ha erfarenheter av liv och kultur som härrör från länder utanför Sverige. Skolinspektionens rapport som citerades ovan har ju konstaterat att kunskaper saknas i många förskolor. Vad det betyder är alltså att det kan vara så att personalen på förskolan inte riktigt förstår vad det betyder att ett barn är i färd med att utveckla två språk samtidigt. De är inställda på att förskolan ska utveckla barnens svenska språk, låta barnen komma i kontakt med svenska barnvisor, svenska barnramsor och svensk barnkultur. De har inte själva någon personlig erfarenhet av annan kultur än den svenska och har inte heller genom kompetensutveckling ännu fått någon reell insikt om att Sverige på många sätt idag är ett mångkulturellt och flerspråkigt samhälle. Hur ska man som förälder förhålla sig till detta och påtala sina bekymmer och sina rättigheter utan att samtidigt driva de personer som har hand om ens barn in i en försvarsposition?

Rektors uppdrag

Läroplanen för förskolan anger att det är rektors uppdrag att se till att personalen får den kompetensutveckling de behöver för att utföra sitt uppdrag på ett professionellt sätt. Det bästa kan kanske vara att vända sig till rektor och ha ett samtal om det som står i utdragen i förskolans läroplan och om hur förskolan kan stötta er och ert barn i dess flerspråkiga utveckling. Det kan också vara viktigt att i samtal med rektor försöka få en diskussion om att det inte heller bara handlar om de flerspråkiga barnens språkutveckling men också om de enspråkiga barnens möjligheter att utveckla förståelse för att samhället är flerspråkigt idag.

Förhoppningsvis kan ett sådant samtal leda till att rektor för samtal med personalen på ert barns avdelning och att man hittar vägar att planera sitt arbete på ett sådant sätt att ni kan känna er trygga med att ert barns flerspråkighet får den positiva uppmärksamhet och den stimulans som det har rätt till.

Om det skulle vara så att man som förälder inte upplever att rektor anser att läroplanen behöver följas på de här punkterna (allsidig språkstimulering som planeras och som redovisas för föräldrarna) då bör man kanske vända sig till nästa nivå i kommunen (rektors chef, det vill säga den förvaltningschef som ansvarar för förskolorna, ofta en skolchef) och om detta inte heller hjälper så kanske det är dags att kontakta Skolinspektionen. På Skolinspektionens webbplats kan man läsa vad man bör göra om man tycker att ens barn inte får det särskilda stöd det har rätt till.