Fahimeh Mohammadi, Asma Omar och Lobaba är tre av fyra språkstödjare som har arbetat på sfi i mellan ungefär ett och två år. Fahimeh stöttar eleverna på dari och persiska, Lobaba på arabiska och Asma på somaliska. Alla tre har arbetat som lärare i sina tidigare hemländer. Fahime var engelskalärare i Iran och Asma var lärare i somaliska. Lobaba har undervisat arabiska i Turkiet för vuxna elever som vill lära sig att läsa Koranen. Hon förklarar att det där, precis som här på studieväg 1, handlade om att lära eleverna läsa och skriva från grunden, en erfarenhet som hon nu har nytta av.

Språkstödjarna bekräftar delvis den bild som eleverna har gett av språkstödjarnas arbete (läs mer om elevernas åsikter här), men förtydligar och nyanserar vad arbetet går ut på. När det kommer nya elever till gruppen som inte vet vad en språkstödjare gör brukar Lobaba förklara såhär:
– Jag är inte lärare och jag är heller inte tolk. Jag kan och ska inte tolka allt och jag kan inte lära dig allt som händer på lektionen. Men om du och läraren inte förstår varandra så kan jag hjälpa er båda.
Ibland, framförallt på A-nivå kan Lobaba dock behöva tolka åt eleverna men oftast berättar hon hellre för eleverna hur de själva kan säga till läraren.

– Jag förklarar: Säg så och så på svenska, och så repeterar de efter mig, förklarar Lobaba. Häromdagen var det t.ex. en elev som ville veta mer om vilka yrkeskurser som finns på skolan. Lobaba hjälpte eleven att själv formulera frågan till läraren som sedan kunde förklara för eleven. Det ger eleverna ett större självförtroende att själva kunna säga det de vill, menar Lobaba.

Bilden visar Asma Omar som är språkstödjare vid Komvux sfi i Örebro.
Asma Omar är språkstödjare vid Komvux sfi i Örebro.

– Jag arbetar både på kurs A och B, berättar Asma. Några av mina elever talar inte mycket svenska och jag kan hjälpa dem att förstå vad läraren säger eller berätta hur de själva ska säga för att läraren ska förstå dem.
– Och jag ser på dem när de inte förstår, säger Asma. Jag ser det på deras ansikten, även om de säger att de förstår.

En stor del av arbetet består i att förklara ord och språkliga samband för eleverna, på sätt som de förstår.
– Det är viktigt att jag har koll på vilka ord som passar för mina elever, säger Fahimeh. Det kräver snabbhet och flexibilitet för att kunna hjälpa eleverna med rätt hjälp i lagom mängd så att de inte fastnar för länge på samma uppgift, fortsätter hon. En språkstödjare måste inte bara kunna svenska utan också ha en god förståelse för det egna språket för att kunna förklara på ett bra sätt som mina elever förstår. Jag får inte använda för svåra ord när jag förklarar på mitt eget språk heller, förklarar Fahimeh.

Lobaba upplever också att de som språkstödjare har en annan möjlighet att förstå när undervisningen går över huvudet på eleverna.
– De nickar och säger ja, ja, vi förstår. Men jag ser att de inte förstår. Vi kommer från samma samhälle och vi förstår varandra. Då kan jag be läraren repetera eller själv förklara på arabiska för mina elever, säger Lobaba.
Språkstödjarna deltar också i vissa delar av planeringen tillsammans med lärarna och kan då bidra med information om eleverna. De kan hjälpa lärarna att se vad eleverna behöver träna mest på för tillfället. 

Bilden visar Fahimeh Mohammadi som är språkstödjare vid Komvux sfi i Örebro.
Fahimeh Mohammadi är språkstödjare vid Komvux sfi i Örebro.

– I början hade jag ingen koll på hur mycket min elev utvecklades. Senare har jag lärt mig att ha koll på varje elev som jag har och nu har jag väldigt bra koll. Jag ser om de har passion att lära sig eller inte, säger Fahimeh.
Fahimeh berättar om en elev som till en början inte var riktigt närvarande i klassrummet och som hon inte fick kontakt med.
– Han var någon annanstans, berättar Fahimeh.
Men med tiden fick hon och eleven allt bättre kontakt och Fahimeh kunde också märka hur språket utvecklades.
– Det gör mig glad och ger mig energi säger Fahimeh med ett stort leende. 

Skälet till elevens utveckling tror Fahimeh delvis kan vara den trygghet som språkstödjarna utgör. Om en elev har många andra problem och orosmoment i livet så behöver de i alla fall inte oroa sig så mycket för det som händer i skolan.
– De vet att jag kommer några gånger i veckan och kan förklara saker, säger Fahimeh. 

Och det är inte bara i klassrummet som Fahimehs hjälp efterfrågas.
– Det finns elever som alltid har frågor. En man kan söka upp mig på raster eller komma in på andra lektioner och fråga om språket. Det är jätteroligt, säger Fahimeh.
Fahimeh tyckte först att det kändes det konstigt att undervisa vuxna eftersom hon tidigare undervisat barn. Men efter en kurs som lärarna på skolan höll i kände hon sig säkrare i sin roll som språkstödjare för vuxna elever. 

– Vi fick lära oss om hur det är att inte kunna läsa och skriva på sitt eget språk, hur det känns psykiskt och vad man behöver ha koll på i klassrummet. Det är också viktigt att vi inte bara berättar vad som är rätt och fel för eleverna. Vi ska ge dem nycklar och verktyg att själva tänka och lösa problemen, berättar Fahimeh.
– Vi kommer inte att fiska åt dem; vi lär dem att fiska själva.

Språkstödjarna hjälper inte bara de elever som talar samma språk som dem. Det är sällan som alla fyra är plats i klassrummet samtidigt så språkstödjarna samarbetar för att kunna hjälpa alla elever. Ofta ligger lappar från de andra språkstödjarna på hennes skrivbord. Om någon av de andra upptäcker att någon av hennes elever behöver extra hjälp eller har missförstått något under en lektion där Fahimeh inte är med, skriver de ett meddelande till henne att hon ska söka upp eleven och hjälpa till att reda ut svårigheterna. I intervjun med eleverna framgår också att många elever har lärt sig det här systemet och att de sparar sina frågor till den lektion då “deras” språkstödjare är på plats.

Språkstödjarna utgör på många sätt en länk eller brygga mellan eleverna och lärarna och det kan innebära särskilda svårigheter. Asma berättar att eleverna ibland vill ha hjälp med privata ärenden, till exempel blanketter från olika myndigheter. Det kan hon i allmänhet inte erbjuda dem och ibland känner hon sig stressad och otillräcklig över att inte kunna hjälpa eleverna. Lobaba berättar också att många av eleverna har personliga problem och ibland kan det vara lättare att berätta om problemen för språkstödjaren än för läraren.
– Vi kommer från samma land, vi har samma bakgrund och vi förstår varandra. Jag tar mycket på mig, säger Lobaba.

Fahimeh berättar också att hon upplever en statusskillnad mellan språkstödjare och lärare och att hon som språkstödjare inte får samma respekt som en lärare. Det kan vara svårt för henne att säga till eleverna att lyssna på läraren eller att stänga av mobilen när det krävs.
– Ibland blir de sura på mig när jag säger till dem. Man måste ta hand om relationen, säger hon.

Samtidigt vill de alla tre rekommendera jobbet som språkstödjare.
– Det är ett jättebra jobb, säger Asma.
– Det bästa är att kunna hjälpa människor, fortsätter Lobaba. Jag hade en elev som kom till skolan och hon kunde inte läsa, inte siffror, inte klockan. Men hon hade stor motivation och hon ville lära sig. Nu kan hon läsa och har förklarat att när hon först kom till skolan kände hon sig som en blind person. När hon nu har lärt sig att läsa är det som att hon har lärt sig att se. Det gör mig mycket glad att kunna hjälpa människor som behöver hjälp, säger Lobaba.