Lena Fridlund

Göteborgs universitet. Utbildningsvetenskapliga fakulteten.

Idag har cirka 20 procent av grundskolans elever en annan språklig och kulturell bakgrund än den svenska . Under läsåret 2008/2009 undervisades nästan 70 000 elever i svenska som andraspråk. Vidare undervisades ett stort antal elever med en annan bakgrund än den svenska i vad som vanligen benämns förberedelseklasser eller introduktionsklasser. En centralutgångspunkt i denna avhandling är att undersöka hur grundskolan hanterar sitt uppdrag om att vara en skola för alla med en såväl inkluderande som interkulturell intention samtidigt som vissa elever undervisas i ett eget svenskämne med en egen kursplan och andra elever undervisas i förberedelseklasser. Avhandlingsarbete tbefinner sig således i spänningsfältet mellan en inkluderande intention och olika vägar att nå denna.

Studien har genomförts på ett grundskoleområde i en medelstor svensk stad och baseras på etnografisk forskning med deltagande observation, intervjuer och dokumentanalys. I studien har undervisningen i ett antal klassrum med huvudsakligt fokus på rektorers och lärares tal om en åtskild undervisning i svenska som andraspråk och i förberedelseklasser studerats under två läsår.Resultaten visar att det mångkulturella formuleras som en tillgång samtidigt som elevers olikheter i mångkulturalitetens tecken ses som bekymmersamma och något som skolan menar att man bör upparbeta beredskap inför att möta. Undervisningen i svenska som andraspråk och i förberedelseklasser ställer enligt resultaten av min studie speciella krav på avskildhet och lugn och ro. I omsorg om dessa elever gör lärare och rektorer gör sitt bästa för att legitimera den andraspråksundervisning som styrdokumenten föreskriver.

Motiven formuleras i termer av elevernas annorlunda beteende, deras särskilda behov av lugn och ro och behov av en enklare undervisning. Vanligt är också att personal som inte arbetar med svenska som andraspråk ger uttryck för the difference dilemma och intar en ambivalent inställning till att vissa elever skiljs från övriga. Vad som därför framstår som en paradox är att lärarna i svenska som andraspråk,vars uppdrag det är att bidra till och underlätta integrering med hjälp av ett eget svenskämne förvissa elever, inte motiverar undervisningen i språkutvecklingstermer.Vad som kan konstateras är att det är i förordningstexter, läroplaner och kursplaner de institutionella villkoren skapas, vilket i sin tur leder till specifika sätt att tala om elevers olika behov och förutsättningar.

Läs gärna Aina Bigestans, projektledare på Nationellt centrum för svenska som andraspråk, kommentarer kring Lena Fridlunds avhandling.