Layal Kasselias Wiltgren

Doktorsavhandling, 2014
Linköpings universitet, Institutionen för tema, Tema Barn

Avhandlingen bygger på ett årslångt fältarbete i en högstadieskola i utkanten av Stockholm med fokus på hur ungdomar samspelar kring och uttrycker etnicitet, nationalitet och flerspråkighet. Alla ungdomar i studien har inom sina familjer, erfarenhet av migration, vilket innebär att de själva eller deras föräldrar har migrerat. Studiens huvudfokus ligger på hur ungdomar i sitt vardagliga samspel på ett kreativt sätt uttrycker och därmed skapar etniciteter och fyller dem med innebörder. Det empiriska materialet bygger på fältanteckningar, över 300 timmars ljudinspelningar och transkriptioner. I analyserna uppmärksammas hur ungdomar använder flerspråkighet och etnicitetskategorier som resurser och hur de använder skratt, humor, retsamt samspel och självironi för att både utmana och stärka varandra och manifestera gemenskaper. Lokala kategoriseringar såsom ”svenne” och ”import” används för att definiera både sina kamrater och den Andre. Svenskhet utgör visserligen en norm, men den står öppen att intas eller omförhandlas. En social regel bland ungdomarna handlar om att vara stolt över sin bakgrund, vilket kan uttryckas både verbalt och visuellt – exempelvis genom att bära etniska och nationella symboler – för att markera tillhörighet och stolthet. I ungdomarnas sociala samspel framstår etniska kategorier inte som rigida, utan snarare rörliga och flytande, något som Stuart Hall refererar till som nya etniciteter, vilka är lokalt skapade och relaterade till mångfald. Analyserna visar att etnicitet, likt andra identitetskategorier, inte är ett ting som människor föds med och bär omkring på utan något som iscensätts och används som resurs i vardaglig social interaktion. Denna studie visar exempel på hur detta görs.