Självständigt arbete 15 hp, avancerad nivå
Institutionen för språkdidaktik, Stockholms universitet

Debatten om likvärdig bedömning och betygsättning sker såväl inom som utanför skolans väggar. Rätten till likvärdig bedömning och rättvis betygsättning är något som diskuteras och eftersträvas. Trots det finns det flera studier som visar på brister. Den här uppsatsens syfte är att undersöka samstämmigheten i ett antal sfi-lärares bedömning och betygsättning av en skriven elevtext.

Frågeställningar

  1. Hur pass samstämmig är ett antal sfi-lärares betygsättning av en skriven elevtext?
  2. Vilka formella och innehållsliga aspekter lyfter lärarna fram i bedömningen av texterna?
  3. Hur går lärarna tillväga när de bedömer en elevtext? Vilka bedömningsredskap och strategier använder lärarna och hur speglas kunskapskrav och kursmål?

För att undersöka det har nitton sfi-lärare bedömt och betygsatt en och samma elevtext, samt motiverat och beskrivit sin bedömning skriftligt i ett bedömningsformulär.

Resultatet visar att det finns en spridning i betygsättningen och att lärarna lyfter fram olika aspekter i sin bedömning, och även värderar dessa olika. De flesta lärare inleder bedömningens genomförande med att göra en helhetsbedömning för att sedan analysera detaljer i texten. Lärarna i studien ger i olika hög utsträckning uttryck för systematik i bedömningsförfarandet.

Slutsatsen är att samstämmigheten beroende på infallsvinkel kan tolkas som såväl hög som låg. Lärarna resonerar olika om vilka förtjänster och brister som finns i elevtexten och de väljer att lyfta fram olika aspekter som evidens för detta. Såväl likheter som skillnader kan även urskiljas i bedömningens genomförande.

 Kerstin Andersson, uppsats: Likvärdig bedömning (560 Kb)