Kan ni hjälpa mig med en bedömningsfråga kring vilka elever som ska och inte ska bedömas i svenska som andraspråk. På vår enhet råder stor osäkerhet gällande eleverna som har annat modersmål. Finns det några "regler" för när en elev ska bedömas i sva? Nyanlända elever är det ju inga frågetecken kring, men de flesta vi har hos oss är födda i Sverige och fler har också föräldrar som är födda i Sverige. Kan man rakt av säga att några inte tillhör sva eller ska det göras en individuell bedömning på alla oavsett familjens tid i Sverige?

Ett kort svar på skribentens fråga är: Ja, det ska göras en individuell bedömning på alla elever som berörs av förordningen av undervisning i svenska som andraspråk. I skolförordningen (SFS 2011:185, 5 kap, §14) står följande:

14 § Undervisning i svenska som andraspråk ska, om det behövs, anordnas för
1. elever som har ett annat språk än svenska som modersmål,
2. elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet, och
3. invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare.

Rektorn beslutar om undervisning i svenska som andraspråk för en elev.

Texten anger målgrupperna för ämnet genom att ange de villkor som en elev måste uppfylla för att bli aktuell för undervisning i svenska som andraspråk. Det är sålunda inte ett ämne som är riktat till alla elever som har behov av stöd i sin språkutveckling. Antingen ska eleven 1) ha ett annat modersmål än svenska eller 2) ha gått i skola i utlandet och bara talat svenska i hemmet med någon förälder (vårdnadshavare) eller 3) visserligen tala svenska med någon av sina vårdnadshavare, men ändå vara "invandrarelev". Någon definition av invandrarelev finns dock inte.

Alla elever som tillhör någon av kategorierna ovan ska dock inte självklart undervisas i svenska som andraspråk. I förordningen står att ämnet gäller för elever tillhörande ovanstående kategorier och som behöver undervisning i svenska som andraspråk. Detta betyder till exempel att skolorna inte automatiskt ska placera elever som har ett annat språk än svenska som modersmål i undervisning i svenska som andraspråk. Det handlar snarare om vad eleven behöver för att kunna fullt ut ta del av skolans undervisning och kunna interagera med lärare och elever. Elever som inte är uppvuxna med svenska som modersmål kan befinna sig på oerhört olika nivåer vad gäller språkutveckling och ha helt olika språk- och litteracitetsprofiler. Därav vikten att kartlägga elevers språkliga förmågor och eventuella behov av svenska som andraspråk.

Se också svaret på frågan När ska en elev sluta läsa svenska som andraspråk? där vi för resonemang om hur uttrycket "om det behövs" ska uttolkas.

Bedömning och undervisning i svenska som andraspråk

Här är det viktigt att påpeka att elever som undervisas i svenska som andraspråk också ska bedömas enligt kursplan och kunskapskrav för detta ämne. Elever som är andraspråkstalare och som behöver stöd i sin språkutveckling måste få en undervisning som bygger på att det är ett andraspråk som ska utvecklas, inte ett förstaspråk/modersmål. Man kan alltså inte undervisa elever med svenska som förstaspråk och elever med svenska som andraspråk på samma sätt och sedan bara i slutet på terminen bedöma dem efter olika kriterier. Då får ju en del elever ett betyg baserat på en undervisning som inte var avpassad för dem. Tänk om man anordnade matematikundervisning som bara var anpassad efter vissa elevers förkunskaper och sedan i slutet på terminen delade upp matematikbetyget så att eleverna bedömdes efter olika kriterier i matematik av samma skäl.

Vikten av tillgång till kompetens om bedömning och undervisning i svenska som andraspråk

Många som skriver till oss och ställer frågor rapporterar om att på deras skola råder en stor osäkerhet om reglerna gällande vilka elever som ska undervisas i svenska som andraspråk. Men reglerna är inte otydliga på en punkt: de anger att ett behov måste finnas om man ska ge undervisning i svenska som andraspråk. För att förordningen ska vara tillämpbar måste skolorna förstås ha tillgång till lärare med kvalifikationer att just bedöma behov och planera andraspråksutveckling.  

Om lärare på en skola känner stor osäkerhet kring vilka elever som ska ges andraspråks-undervisning eller om de per automatik hänvisar elever som talar ett annat språk än svenska med sina föräldrar till ämnet svenska som andraspråk är det dags för en skolledarinsats av något slag. Eftersom rektor på individnivå ska fatta beslut om undervisning i svenska som andraspråk betyder det rimligtvis att rektor måste se till att hen har tillgång till denna kompetens via lärare som har kunskaper på området. Självklart ska en skola med många andraspråkstalande elever rekrytera lärare som fått grundlig utbildning i andraspråksundervisning inklusive kartläggning och bedömning av elevers andraspråksprofil. Skolor med få andraspråkstalande elever måste genom sin huvudman också få möjlighet att lösa denna bedömnings- och undervisningsfråga. Vår uttolkning av förordningen är nämligen att formuleringen "om det behövs" förutsätter att alla skolor på ett eller annat sätt gör bruk av en professionell bedömning av elevers behov av undervisning i svenska som andraspråk.

Aina Bigestans
Universitetsadjunkt
Nationellt centrum för svenska som andraspråk