Linda Wikström
Magisteruppsats, 2020
Institutionen för estetiska ämnen i lärarutbildningen, Umeå universitet

Syftet med studien var att beskriva och analysera hur nyanlända högstadieelever, i reguljär klass, stöttas i SO-undervisningens ämnesspråk utifrån ett lärar- och elevperspektiv. Vidare undersöktes hur stöttningen omsätts i undervisningspraktiken.

Undersökningen gjordes utifrån en sociokulturell teoriram för att förståvarför det är viktigt att elevernas språk och kunskaper utvecklas parallellt. Teoretiska utgångspunkter var Vygotskijs teori om språkets roll för tänkande och lärande (Vygotskij, 2001) och Hallidays systemisk funktionella lingvistik, SFL(1993). Som metod användes både data- och metodtriangulering (Denscombe,2018). Genom deltagande observationer (Bryman, 2018) och semistrukturerade intervjuer (Kvale & Brinkman, 2014) med tre SO-lärare och sex nyanlända elever på två olika skolor undersöktes den stöttning som gavs och resulterade i en analys som både tog avstamp i lärarnas och elevernas egna utsagor samt observationernas bild.

Resultatet av studien visade att SO-lärarna explicit stöttar eleverna i ämnesspråket med fokus på ord och begrepp och att elevernas modersmål var en underutnyttjad resurs i klassrummet. Eleverna deltog nästan inte i någon interaktion med lärarna eller de andra eleverna i klassen. Stöttningen av de nyanlända eleverna skedde mestadels på mikronivå och lärarna saknade utbildning i hur de ska arbeta explicit med språk- och kunskaper parallellt.