Värd för konferensen är Nationellt centrum för svenska som andraspråk (NC) vid Stockholms universitet och den hålls vart tredje år. Lärare i svenska som andraspråk får chansen att fortbilda sig och inte minst träffa kollegor från hela landet såväl som kommunala språkutvecklare, forskare och skolledare.

Deltagarna hälsas välkomna av Anders Philipsson, prefekt vid institutionen för språkdidaktik och Inga-Lena Rydén, föreståndare för NC. Anders Philipsson betonar Sva-lärarnas roll som experter och menar att ett proaktivt helhetsgrepp behövs för att de inte bara ska bli hjälpredor som får rycka in vid behov.

 

 

 – Under alla år har Svenska som andraspråk varit ifrågasatt. Men oavsett ämnets framtid är Sva-lärarnas kompetenser oumbärliga för dagens skola, deklarerar han.

Själv deltar jag i symposiet under torsdagen eftersom jag är redaktör för ett bokprojekt, som ska handla om vad skolan kan göra för sina flerspråkiga elever. Syftet är att visa upp några av alla de goda exempel som finns i landets klassrum, skolledningar och kommuner samt låta några forskare och experter på området komma till tals. Förutom att samla material och knyta kontakter för denna reportagebok, som är tänkt att ges ut under våren 2013, har jag även blivit ombedd av NC att referera och delge några intryck från konferensens första dag.

Constant Leung och lärarrollen

Symposiets förste talare är professor Constant Leung. Han är nu verksam vid King’s College i London, men har en bakgrund som lärare och pedagogisk ledare i engelska som andraspråk. Under rubriken ”What does content mean in second language teaching?” inleder han med ett resonemang om synen på lärares professionella roller, som ofta överlappar varandra och ibland blir motsägelsefulla.

Å ena sidan, säger han, är läraren ”a safe pair of hands”, en pålitlig medarbetare som utför det uppdrag han eller hon är satt att göra – i det här fallet att undervisa en specifik grupp elever i en specifik typ av svenska.

Å andra sidan ingår det i lärarrollen att vara självständig och utföra läraruppdraget på det sätt som man anser blir bäst för eleverna. Självständigheten kan ta sig olika uttryck, som att vara en självgående kunskapsarbetare som drivs av en inre övertygelse, en nytänkare som uppfinner nya metoder eller en självskriven ledare som läraren i ”Döda poeters sällskap”. Den självständiga delen av lärarrollen, menar han, kommer oundvikligen att innebära ett behov av att gå mot strömmen – för att upprätthålla en professionalitet.

Constant Leung visar också hur lärarrollen i Storbritannien har utvecklats i takt med att synen på engelska som andraspråk har förändrats under de senaste sextio åren. Under 1950-, 60- och 70-talen sågs språkliga minoriteter i samhället som ”outsiders” och undervisades i engelska på ett sätt som mest liknade engelska som främmande språk. Lärarens roll var då att lära ut ordförråd och grammatik.

Under 1980- och 90-talen utökades språkliga minoriteters rättigheter och därmed övergick undervisningen till engelska som andraspråk. Undervisningen fokuserade mer på en engelska som kunde användas i vardagen. Lärarrollen inriktades på att stötta elevens tillgänglighet till ordinarie kursplaner samt att förmedla anti-rasistiska och mångkulturella värderingar.

Termen engelska som andraspråk blev dock mer problematisk med tiden eftersom ”andra-” signalerade ”näst bäst”. Därför övergick man istället till att använda termen ”additional language”, och det senaste decenniet har detta begrepp helt ersatt ”second language”. Språkliga minoriteter ses som likvärdiga medborgare i ett mångkulturellt och multietniskt samhälle och lärarrollen fokuseras på att eleven ska följa ordinarie kursplaner och förbättra sina resultat.

Constant Leung betonar att andraspråkslärarna alltid har behövt implementera kursplanerna på det sätt som blir bäst för eleverna. En viktig uppgift har varit att stå upp för övertygelsen att olika typer av undervisning behövs för olika elever – oavsett vilket utbildningspolitik som råder för tillfället.

– All policies are a problem for teachers. Twenty years ago, teachers were told not to teach separate classes. The policy was good, but teachers were not trained to support additional language in mainstream classrooms. Equality then meant ”Teach everyone the same way”, förklarar Constant Leung.

Han berättar att det synsättet börjar förändras nu, efter att lärare protesterat mot kursplanen.

Lärarutbildningarna och sva

 

 

En av deltagarna på symposiet är Helena Grönås, lärarutbildare i flerspråkighet och andraspråksundervisning vid Linköpings universitet. Hon tycker att Leungs resonemang är relevant.

– Svenska som andraspråk är verkligen inte bara ett stödämne, vi måste få ut det i hela skolan. Men när jag föreläst ute på skolor har ämneslärarna tyvärr inte varit särskilt öppna för det, säger hon.

Helena Grönås ställer sig också frågande till hur ämnet behandlats i den senaste lärarutbildningsreformen och beklagar att lärarstudenterna nu blir sämre förberedda än tidigare .

Efter lunch går symposieprogrammet över i valbara seminarier och workshops, med inriktning på lärare som undervisar barn och ungdomar respektive vuxna. Jag har valt att lyssna på två seminarier som gäller skolan, ”Språkutvecklande arbetssätt ur ett skolledarperspektiv” och ”Pedagogisk kartläggning av nyanlända elever”.

Språkutvecklande arbetssätt ur ett skolledarperspektiv

Claes Ehrnebo och Annika Sjölund är skolledare på Änggårdsskolan i Linköping. De berättar för en åhörarskara, som består nästan uteslutande av andra skolledare, om hur de arbetat med att få all personal att arbeta språkutvecklande i alla ämnen.

Änggårdsskolan, byggd 1984, ligger i stadsdelen Lambohov och har drygt 300 elever i år F-6. Ca 36 procent av eleverna har rätt att läsa modersmål. För fyra år sedan var situationen i år 2 kaotisk, men när dessa elever i våras gick ut sexan visade en undersökning att de uppnått goda resultat.

Det är intressant att höra Claes och Annika berätta om hur de har lagt upp utvecklingsarbetet på Änggårdsskolan. Startskottet 2007 var en föreläsning för all personal på skolan som handlade om mångkultur. 2008-09 tog arbetet fart ordentligt, med en föreläsning och lärande samtal om skolans språk och barnets samt en Gibbonsutbildning för en pilotgrupp med fyra lärare. Samtidigt gick Claes Ehrnebo en rektorsutbildning.

Insatserna föll väl ut och pilotgruppen gav väldigt positiv respons till övriga lärare på den utbildning de gått, vilket ledde till att hela skolan fick gå Gibbonsutbildningen under 2009-10.

Efter en stor utbildningssatsning kan det bli så att arbetet rinner ut i sanden. För att det inte skulle hända tog kommunen initiativ till en processtödjarutbildning, som fem lärare på skolan fick gå 2010-11.

Ett av de behov som identifierades var tid för gemensamma diskussioner. Det ledde till att varje onsdag kl 14.30 – 17 avsattes för pedagogiskt arbete för alla lärare och det har man fortsatt med.

Claes och Annika konstaterar att upplägget varit framgångsrikt, men de har både framgångsfaktorer och utmaningar att berätta om.

– Om vi skulle gjort något annorlunda hade vi kunnat starta sådana gemensamma diskussioner långt tidigare. Det är viktigt för skolledningen att se att alla inte har samma förståelse, och vill vi få med oss medarbetarna måste vi börja där, säger Claes Ehrnebo.

Pedagogisk kartläggning av nyanlända elever

Nästa seminarium handlar om pedagogisk kartläggning av nyanlända elever och hålls av Anniqa Sandell Ring från NC, som tidigare arbetat med detta i Linköpings kommun, och Arash Hassanpour, modersmålslärare i Linköping.

Anniqa berättar att kartläggningen av elevernas kunskaper i olika ämnen är begränsad – oftast kartläggs bara vilket eller vilka språk eleven använder, antalet skolår och lite om elevens hälsa. Det bekräftas i rapporter från Skolverket och Skolinspektionen både 2007 och 2009, samt i Skolverkets allmänna råd för utbildning av nyanlända elever från 2008. Därför avsätter regeringen nu särskilda medel för att ta fram ett stödmaterial.

I Linköping har man sedan några år tillbaka utvecklat ett kartläggningsmaterial för att bättre leva upp till Skolverkets allmänna råd. Anniqa betonar att det inte bara är nyanlända elever som behöver kartläggas, utan även elever födda i Sverige med annat modersmål än svenska. Men kartläggningen ställer nya krav på såväl ämneslärare som modersmålslärare och kompetensutveckling kan behövas i kommunerna.

– Kartläggning är som att lägga pussel. Sva-lärare och modersmålslärare kan kartlägga ämnena svenska som andraspråk respektive modersmål och handleda och stötta övriga ämneslärare vid kartläggning. Men de kan inte ta ansvar för att kartlägga ämneskunskaperna i övriga skolämnen, säger Anniqa Sandell Ring.

Hon ger förslag på hur man kan börja kartläggningen. Hennes råd är att först ta reda på elevens och föräldrarnas bakgrund, exempelvis förväntningar på den svenska skolan, hur eventuellt tidigare samarbete mellan hem och skola sett ut, frågor om läs-och skrivvanor i hemmet, vilka språk familjen och eleven använder och hur språken används. Var barnet befinner sig i sin egen språkutveckling är också viktigt att veta och här görs en beskrivning utifrån språkets bas och utbyggnad. Är de grammatiska strukturerna som ords böjning och ordföljd grundlagda? Hur är elevens uttal och vilket ordförråd har eleven på modersmålet?

Om eleven påbörjat utbyggnaden av språket undersöker modersmålsläraren om barnet läser och skriver. Läraren kartlägger också vilket specialordförråd eleven har som hör till olika ämnen och om eleven utvecklat ett skolspråk i form av bland annat mer komplex meningsbyggnad och textbindning samt hur språket anpassas utifrån syfte och mottagare. Utmaningen och en mycket viktig del av arbetet ligger i att också kartlägga elever utan skolbakgrund och hitta sätt att låta dem visa vilka förmågor och kunskaper de utvecklat genom sina livserfarenheter.

Anniqa betonar att det är viktigt att utveckla en organisation för kartläggningen som ger bra förutsättningar, så att inte Sva-läraren får bära ansvaret själv. Om modersmålsläraren är med som studiehandledare i ett undervisningssammanhang kan exempelvis ämnesläraren be honom/henne att lyssna efter specifika saker som läraren vill kartlägga: Vet eleven vad en hypotes är? Känner eleven till fotosyntesen? Är eleven van att diskutera och argumentera kring olika ämnen? Vilket mattespråk, biologispråk, musikspråk har den här eleven utvecklat?

Modersmålslärarnas roll i kartläggningen

Arash Hassanpour berättar lite mer om modersmålslärares roll i kartläggningen och spelar upp en ljudfil för att ge exempel på hur modersmålet kan kartläggas.

– När jag spelar in eleverna kan jag lättare kartlägga alla språkliga delar, som till exempel vilka uttal de har problem med eller vilka texter de har svårt för att förstå och vad vi kan behöva träna på. Förmågorna eleven förväntas utveckla i Sverige i relation till olika texter i skolan skiljer sig ibland mycket från den undervisning de fått i ursprungslandet. Som att sammanfatta text, läsa mellan rader och kritiskt granska texter. Därför är kartläggningen av hur eleven lärt tidigare viktig.

 

 

En av åhörarna på seminariet är Anne Bergström, lärare på Sollentuna International School.

– Det är bra att en kartläggning görs, men det blir ytterligare en dokumentation som behöver göras. Det är viktigt att vi får till ett större samarbete med modersmålslärarna, som det är nu träffar vi dem så sällan. De behöver också utbildas så att de har kompetens att kartlägga eleverna, säger hon.

Inför dagens sista gemensamma föreläsning återsamlas alla i Aula Magna. René León Rosales, fil dr i etnologi, har valt rubriken ”Vilka identiteter utvecklar vi i ett samhälle?”

Kategoriseringar, identiteter och språk

Han har i sin avhandling studerat 12-åringar i Botkyrka och hans forskning har främst handlat om hur pojkarna ser på sig själva i ett skolsammanhang – vilken syn de har på sig sin roll som elever, sin omgivning och sina framtidsdrömmar. Det René León Rosales vill belysa är hur genus, identitet och klass samverkar och hur skillnader skapas mer utifrån klass än andra faktorer.

 

 

 

Han berättar att undersökningar av meritvärden visar samma resultat om man jämför klassbakgrund snarare än etnisk bakgrund. Det som främst avgör om en elev får höga eller låga betyg är föräldrarnas utbildningsbakgrund, vilket bekräftas i en rapport från Skolverket. De enda undantagen är elever som kommit sent till Sverige och inte hunnit lära sig svenska samt elever i skolor som ligger i socioekonomiskt utsatta områden, där en hög andel elever har utländsk bakgrund. Segregationen blir tydlig när man lyssnar på elevernas syn på framtiden.

– Pizzabagare är ett så vanligt yrkesval att det blir något mer än ett yrke, det blir en symbol för en segregerad arbetsmarknad där eleverna inte tror att de kan bli något annat, bara för att de inte är svenskar, säger René León Rosales.

Han ser detta som en pedagogisk utmaning och efterlyser en vidgad diskussion både i samhället och i skolan.

– Etnicitet dominerar ofta diskussionerna, men det vore nyttigt att prata om problemen kopplat till klass också!

Efter denna föreläsning, som väckt en hel del nya tankar, är det dags för den avslutande programpunkten innan mingel och en middag.

Språkdidaktiskt pris till Carin Rosanders minne

Carin Rosander, en mycket engagerad och uppskattad medarbetare på NC, avled sommaren 2011. Hennes arbete präglades av en vision om en skola som ger alla barn möjligheter att utvecklas utifrån sina förutsättningar, oavsett modersmål och bakgrund. Hon var orädd och beredd att ta strid för sin övertygelse, berättar Inger Lindberg, professor vid Stockholms universitet.

Till Carins minne har Institutionen för språkdidaktik i samarbete med NC instiftat ett pris i syfte att uppmuntra och synliggöra viktiga pedagogiska insatser inom Sva och flerspråkighetsfältet. Priset består av 10 000 kr för deltagande i fortbildningskonferenser och ges till förskollärare/lärare som visat prov på framstående språkdidaktiskt arbete i Carin Rosanders anda. Priset har i år utökats med en gåva från Carin Rosanders familj.

 

 

Inger Lindberg överräcker för första gången detta språkdidaktiska pris till Helen Forsström Norén, som de senaste nio åren arbetat som Sva-lärare på Hjulstaskolan i Stockholm, där ingen av eleverna har svenska som modersmål. Helen berättar om hur hon efter att ha provat sig fram med olika arbetssätt i förberedelseklass fått möjlighet att ansvara för en utslussningsgrupp med elever som skulle gå ut i vanliga klasser. Som spindel i nätet hade Helen Forsström Norén ett nära samarbete med ämneslärarna och hon förberedde eleverna genom att noggrant gå igenom innehållet i de ordinarie läromedel som eleverna skulle börja använda.

– Att se fällorna och guida våra elever på vägen är vår kompetens som Sva-lärare, säger Helen Forsström Norén, som har bytt arbetsplats och nu arbetar på Stadsmissionens gymnasieskola.

– Jag kommer att fortsätta vara stökig för skolledningen och jobba språkutvecklande för mina elever, avslutar hon.

Hennes ord knyter ihop dagen – vikten av att Sva-lärare ibland behöver gå mot strömmen för att upprätthålla sin professionalitet var ju något som även Constant Leung inledde symposiet med.

Jag har fått en hel del uppslag inför det kommande arbetet med boken och fått möjlighet att träffa och lyssna till flera experter på området som kommer att vara till stor hjälp. Tack för att jag fick vara med!

Lena Vestlin
Redaktör

Lärarförbundets Förlag
www.lararforbundetsforlag.se