Nödvändigt för andraspråkselever men gynnsamt för många

Det språk- och kunskapsutvecklade arbetssättet (förkortat SKUA) startade inom andraspråksfältet med fokus på andraspråkselevers lärande i skolans alla ämnen. Andraspråkselever står inför den dubbla uppgiften att lära sig ett andraspråk samtidigt som de lär på ett andraspråk. SKUA har dock haft stor genomslagskraft även i undervisning för andra elevegrupper. Eftersom det mer formella skolspråket samt de olika ämnesspråken är något som alla elever behöver lära sig är det ett arbetssätt som gynnar många elever.

En introduktion av SKUA

I den här filmen förklarar Kristina Aldén från Nationellt centrum för svenska som andraspråk kort vad som kännetecknar ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.

Kärnan i SKUA

Det finns inte ett sätt att definiera SKUA, och olika forskare väljer lite olika sätt att göra det på. En introducerande bok om vad SKUA innebär är Skolverkets fritt tillgängliga publikation ”Greppa språket – ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet”. Däri hänvisas till en sammanfattning av forskarna Meltzer och Hamann där följande åtta punkter lyfts fram som gynnsamma för elevers lärande i olika skolämnen:

  • läraren betonar läsning och skrivande
  • läraren betonar muntlig framställning, lyssnande och visualiseringar
  • läraren betonar tankemässigt krävande uppgifter
  • läraren känner till och kan analysera språket i sitt ämne
  • läraren fokuserar på en medveten utveckling av ordförrådet i ämnet
  • läraren förstår vilka texter som är ämnestypiska och vad som kännetecknar dem
  • läraren undervisar om vad som utmärker olika texter i ämnet och också om olika lärandestrategier, och använder olika typer av formativ bedömning av elevernas prestationer
  • läraren skapar en elevcentrerad klassrumsmiljö.

Språk- och kunskapsutvecklande aktiviteter

SKUA har för många blivit förknippat med olika språk- och kunskapsutvecklande aktiviteter och metoder som till exempel EPA (enskilt, par, alla), pusselgrupper, skärmkorsord, VÖL (vet, önskar lära, lärt) etc. Mycket av det som skrivs om SKUA innehåller rikligt med undervisningsaktiviteter som man kan överföra direkt till undervisningen. Detta är en av styrkorna med litteraturen kring det språk- och kunskapsutvecklande arbetssättet.

Det är dock viktigt att komma ihåg att en undervisningsmetod i sig aldrig är tillräcklig. Det krävs att man som lärare har ett bredare, didaktiskt perspektiv på undervisningen. Det finns en risk att de aktiviteter, metoder och modeller som sprids inom SKUA blir ett görande som frikopplas ifrån ämnesundervisningens egentliga mål. Så får det inte bli. Aktiviteten ska alltid sättas i relation till vad man vill uppnå med den. På så sätt blir det språk- och kunskapsutvecklande arbetssättet mer ett förhållningssätt som man har med sin när man planerar undervisningen. Det är alltid de övergripande didaktiska frågorna som ska styra. 

Enligt ”Greppa språket” betyder ett sådant perspektiv att man beaktar följande didaktiska frågor:

  • Vem eller vilka är de som ska lära sig och vad kan de?
  • Vad ska de lära sig? Varför väljs just detta innehåll och dessa mål?
  • Vilka allmändidaktiska teorier lämpar sig för just detta planerade ämnesstoff?
  • På vilka sätt engageras och utmanas eleverna språkligt och hur kan elevernas mångkulturella erfarenheter tas tillvara i undervisningen?
  • Hur kan man lägga upp den konkreta undervisningen och bearbeta ämnesstoffet så att alla elever ska ha möjlighet att utveckla såväl faktakunskaper, förståelse, färdigheter som förtrogenhet?
Läs gärna mer om risken med en instrumentell använding av språkutvecklande strategier i Aina Bigestans och Anna Kayas artikel ”Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt - framgångsfaktor eller urvattnat modeord?” 

Språkliga mål

Inom SKUA sätter man extra fokus på de språkiga förmågorna som eleverna ska lära sig, och formulerar därför gärna språkliga mål som synliggör dessa. Med språkliga mål är risken mindre att man tar förgivet att eleverna redan har de språkliga kunskaper som behövs för att till exempel analysera, beskriva, förklara och samtala. De språkliga målen bör innefatta både sådant som eleverna behöver i undervisingen, för att lära sig mer om arbetsområdet, och vad de behöver kunna för att till sist visa vad de lärt sig.
 
Språkliga mål kan till exempel handla om:
  • De språkliga förmågorna som finns i varje ämnes kursplan (berätta, beskriva, förklara, resonera, diskutera mm)
  • Ämpesspecifika begrepp men även andra skolspråksord, sambandsord och fraser
  • Grammatiska mönster som utmärker texterna eleverna läser eller skriver som till exempel hur man använder nominaliseringar och passiv form
  • Strategier för att lyssna och läsa inom ämnet med god förståelse
  • Ämnets muntliga tal och samtal
  • Kriterier i texter eleverna förväntas skriva
I filmen nedan  presenterar Anna Kaya ”Språkliga mål – vad och varför”?
 

 

Ta vara på elevernas flerspråkiga repertoar

Med tanke på att det tar lång tid för en elev att utveckla det språk som används i skolan (5–8 år enligt forskarna Thomas & Collier)  behöver undervisningen ta vara på de språk eleven kan. När eleven kan använda sitt starkaste språk för att skapa mening skapas goda förutsättningar för lärande. Att se elevernas flerspråkiga kompetenser som en resurs i lärandet gynnar elevernas språkutveckling även på svenska. Det stärker deras flerspråkiga identitet och hjälper dem att utveckla nya ämneskunskaper.

Läs gärna mer om hur man kan använd elevernas flerspråkighet som resurs på vår webbsida ”Vad innebär translanguaging?

Lär dig mer om SKUA

På fördjupningssidan ”Vilka centrala teorier ligger till grund för SKUA” finns en lite utförligare text om vad som kännetecknar det det språk- och kunskapsutvecklande arbetssättet. 

Nationellt centrum för svenska som andraspråk (NC) har bland annat som uppdrag att erbjuda kompetenutvecklingsinsatser kring språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt vilket du kan läsa mer om här: Olika exempel på kompetensutveckling