Vi på NC vill varna lite för termen ”halvspråkighet” eftersom det för tankarna till att de här eleverna inte kan kommunicera. Det kan de, men de har byggt upp sin språkkompetens på annat sätt än enspråkiga elever. För de är snarare flerspråkiga än halvspråkiga, men i sin allmänna språkutveckling behöver de mer stimulering i sin skolsvenska än vad kanske de flesta enspråkiga elever behöver.
Vi har sammanställt en rad texter som dels ger klarhet i frågor om vad modersmål och på vilket utveckling av modersmålet kan stötta elevers allsidiga språkkompetens och som dels ger insikter i vad det är för slags svenska som flerspråkiga elever behöver stöttning i för att tillgodogöra sig de kunskaper som skolan erbjuder. Tanken är att lärare i lärarlag kan bilda studiecirklar där de tillsammans läser texterna och diskuterar på vilket sätt innehållet är relevant för just deras klassrumsmiljöer. Texterna kan och ska läsas av alla lärare som är inblandade i barnens kunskapsutveckling, alltså inte bara av lärarna i svenska som andraspråk.
Vi har elever som varken kan svenska eller sitt modersmål. Är de ”halvspråkiga”?
Skolledare och lärare vänder sig ibland till NC för att det är bekymrade över elever som visserligen är födda i Sverige men som i hemmet inte talar svenska och verkar ha en otillräcklig svenska för att klara sig bra i skolan. Eftersom de är födda och uppvuxna i Sverige är det inte heller självklart att enbart insatser med studiehandledning på modersmålet skulle vara tillräckligt. Ibland dyker då termen ”halvspråkighet” upp i dessa skolledares och lärares resonemang. De tänker att eleverna varken har utvecklat svenska eller sitt modersmål.
Senast uppdaterad:
29 september 2014
Webbredaktör:
Anna Kaya
Sidansvarig: Nationellt centrum för svenska som andraspråk